And he did it once again
Det började konstigt från början, han charmade mig och till slut var jag fast, jag visste att det det var en stor risk jag var tvungen att ta för att få va med han, jag visste mycket väl att han kunde såra mig precis som han har gjort mot alla andra sina flickvänner. Men jag kände att jag ville ta risken, jag ville va med honom, jag ville bli älskad och jag ville ge min kärlek till honom. Men vad händer?, jo på två månader ungefär så gör vi slut två gånger, jag var tydlig från början och sa att han bara skulle få en chans, en chans!..men jag älskade honom och jag gav tyvärr efter så han fick en till. Men allt kändes inte bra, jag ville va fri ett tag så jag gjorde slut. Men det höll inte länge..va kan det va? 2 veckor, 1,5 kanske, jag saknade han för mycket så jag tänkte ta tillbaka honom. Men helt plötsligt är det som en blixt slår ner och jag får ett sms, jag får veta att har gjort det igen under den tiden vi var ihop första gången. Mitt hjärta krossades så totalt. Han var ett svin, det lilla själviska svinet som mina kompisar varnade mig för, jag skulle ha lyssnat, jag ångrar mig så sjukt mycket nu. Men ändå..konstigt no älskar jag honom, vad är det för fel på mig?, är det mänskligt att känna såhär?.
Jag vet att just nu sitter och strular med en annan tjej..
så detta är anledningen till varför jag inte har haft tid att skriva, det har vart för mycket drama..haha.
Sweet (=
Bra skrivet!
kärlek <3 e det bästa!
Beklagar :/
Första kärleken ja, men de kommer att förändras med åren. De starka känslor du känner kommer du se på med perspektiv om några år. Det är svårt att vara stark, och värna om SIG SJÄLV med sin första kärlek. Men jag vill bara berätta, att du kommer älska igen. Du kommer träffa många fler killar. Det här är inte din enda chans. Är han värd din tid? Om inte, säg upp kontakten. De exakt så enkelt (svårt)
/ en som hunnit bli 22
Hejsan!
Spana gärna in klippet om Michael Jackson i min blogg. Där kan du ser hur han har förändrats utseende mässigt efter alla operationer.
Ha det bra!
tur att ni inte var tillsammans så länge då! då hade det nog svidit mer
anonym: ja, det var väl det..
Drar igång Veckans blogg by Joanna nu, anmäl dig gärna!
K I S S E S B Y J O A N N A
sv. fyfan för otrogan killar :o
Låter jobbigt "/ Hoppas det blir bättre!
sv. ah eller hur ;o
- najs ju!
SV: Jo det förstår jag verkligen... :(
fin blogg!= )
Usch, otrogna människor sux. Men förstår att det måste vara jobbigt för dig när du verkligen älskar honom. Men förhoppningsvis kommer det en ny man in i ditt liv snart som får dig på andra tankar! :)
beklagar :/ gillar inte folk som är otrogna
Men ja förstår hur du känner
om min kille skulle göra nåt så skulle ja har svårt att inte förlåt han, för ja älskar han för mkt
fin blogg :)
kram gumman
hehe, tack =) allt bra?
fyfan för otrogna svin!!
du är värd så mycket bättre!
http://mrscrue.blogg.se
okejokej =)
Människor som inte har varit otrogna kan egentligen inte ställa sig frågan hur någon kan göra så. För den frågan kan de endast få svar på genom att vara otrogna själva, vilket oftast inte är eftersträvat. Min pojkvän var otrogen mot mig under ett halvår av vårat förhållande. Jag visste det förstås inte då, men när jag fick reda på det var jag förkrossad. Han erkände och jag älskade honom för mycket för att lämna honom. Det gjorde ont.. jävligt ont. Men jag lämnade honom inte och nu - halvåret senare - tänker jag knappt på det. Det finns stunder när jag inte är stark nog att hålla tankarna borta, men smärtan går över. Om man nu ska kalla det ett sår som har tillfogats så har det lämnat efter sig ett ärr. Tiden läker alla sår, men lämnar efter sig ärr. Ärr syns. Ärr påminner en. Bara det att jag har lärt mig att leva med mitt ärr.
Jag gjorde också ett misstag. Jag var otrogen en månad efter att min pojkvän berättat om sin otrohet. Det var lust som gjorde det. Hela förspelet tänkte jag på hur fel det var, och så fort det var över ångrade jag mig. Men i ögonblicket innan det händer, stängs allting av. Alla tankar, alla känslor. Det enda som finns är nuet.
Jag berättade vad jag hade gjort för min pojkvän dagen därpå. Jag sårade honom djupt, men han sa: 'Nu förstår du åtminstone mig'. Och han hade rätt. Jag förstod honom nu. Jag kunde inte längre fråga honom om varför han hade gjort det, för jag hade själv begått samma misstag.
Vi håller fortfarande ihop och har nu varit ihop i 2 ½ år. Ibland kommer tankar och skulkänslor upp hos båda parter, men vi älskar varandra för mycket för att låta våra snedsteg hindra oss från att vara tillsammans.
Ursäkta att det blev så långt.. Men jag ville bara dela med mig av min "berättelse" och säga att du är inte ensam. Killar är svin. Tjejer är svin. Kärleken suger. Kärleken är underbar. Man måste bara hitta den rätta, och även när man har gjort det är det ingen dans på taggfria rosor hela tiden.
Förlåt mig för min framfusighet.
Du kommer att komma över det här, även om du kommer att ha svårt att lita på en partner på länge. Jag vet att det låter klichéaktikt att säga så, men det är faktiskt sant. Jag har själv upplevt det.
Hoppas att jag inte tråkade ut dig för mycket och att ditt liv rör sig mot det bättre i fortsättningen.
Jag vet precis hur det är, men han är inte värd din tid.Jag har själv aldrig varit kär så vet inte hur det känns, men med tanke på att han var otrogen mot alla tidigare flickvänner och även mot dig, så ge honom inte en chans till, det är han inte värd. Såklart känner jag honom inte, och kan inte avgöra det. Men för att slippa bli sårad, kanske det är bäst så ?
Det bästa för dig vore ju såklart att försöka glömma honom, ta bort allt som påminner om honom och gå vidare. Det är ju däremot inte det lättaste och även om han varit otrogen mot dig kan ingen säga hur du borde göra. Många säger ju t.ex.: "jag skulle göra slut på en gång om h*n var otrogen mot mig". Men när det väl händer är det inte så lätt eftersom man, precis som du, älskar personen så himla mycket. Jag tycker du ska ta dig lite tid att tänka på hur du vill ha det. Orkar du leva med vad han gjort och samtidigt vara tillsammans med honom igen? Kommer du må bättre (om ett tag) om ni verkligen gör slut eller är det bättre att fortsätta?
Och självklart är det okej att du fortfarande älskar honom. För i allt det "dumma" har han jun ändå gjort något bra och fint mot dig eftersom han fick dig att känna så. Och när man är kär gör man verkligen vad som helst, vilket kanske inte alltid är bäst för en.
Jag hoppas i alla fall att allting löser sig för dig och att du snart mår bra igen :) Ge det bara lite tid.
Jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Vilket är jätte hemskt, för man ger de så många chanser, i mitt fall så känner jag att jag kanske är för snäll men på något sätt så känner man sig tvungen till att ge de chansen, man älskar ju de.
Man måste lära sig att säga nej. Även hur jävla illa det känns.
Det svider ibland.
